Ju äldre jag blir, desto känsligare blir min mage. Vet inte om det är så för de flesta, eller om en del går genom hela livet med en mage av sten. Min mage vill i alla fall säga upp bekantskapen med mig mellan varven… Igår var en sådan dag. Jag mådde tjyvens, magen värkte och hela jag var matt. Eftersom det går magsjuka lite här och var hinner man ju tänka den tanken också. Men med facit i hand så var det nog ”bara” magens sätt att ge mig en avhyvling. Jag rör ju rätt mycket på mig, vilket gör att jag kan trycka i mig diverse onyttigheter utan att det märks vare sig på klädstorlekar eller på vågen. MEN, jag mår ändå dåligt av det, eller magen i alla fall. Sedan om man lägger på lite stress och det faktum att hjärnan ibland går på högvarv av att fundera ut lösningar på diverse problem som finns i livet och dålig sömn på det, då brakar stackars magen… För två år sedan, i början av maj, ingick jag i ett vad som innebar att jag under två månader skulle äta lchf. Egentligen är jag inte ett fan av superstrikta dieter, tycker nog allsidig kost är bäst. Men faktum kvarstår, jag har aldrig mått bättre. Så nu bollar jag fram och tillbaka om jag ska sätta tillbaks mig själv på den dieten. Eller i alla fall en variant av den. Men det bär emot, det är ju så gott med godis och mackor och pasta och potatis… Det känns som att man måste säga hejdå till en gammal vän, en trygghet, hur falsk den än är. Men jag vet ju hur bra jag kan må, varför i hela världen skulle man då välja att må sämre? SÅ ologiskt… Tja, jag är inte redo att bryta just idag, men som en sann kolhydratsmissbrukare så säger jag; Vilken dag som helst nu ?
Kategori: Okategoriserade (sida 36 av 42)
Strålande väder även igår, så himla härligt med solen ☀️ Dagen spenderades med att pyssla lite hemma, städa, tvätta diska osv, samt att försöka hinna läsa ut boken vi ska ha ett examinationsseminarium kring. Vi läser just nu bland annat om palliativ vård, ett tungt och jobbigt ämne, men otroligt viktigt att vården blir så bra som möjligt i det skedet. Vår grupp bestämde oss för att läsa Kristian Gidlunds bok ”I kroppen min, resan mot livets slut och alltings början”.
Han skriver så vackert, använder många metaforer och man slås av hur orättvist och hänsynslöst sjukdomar och död slår till. Boken får en att reflektera över sin egen situation, den egna klagan över en täppt näsa, lite ont i en höft eller axel, vintern i mitt fall. Som att det spelar någon roll egentligen… Nä, vi skulle ta och vara lite mer ödmjuka och tacksamma över att vi är friska och livet i största allmänhet. Krama om dem ni älskar lite extra, ta vara på det lilla i vardagen. När något stör er, tänk efter, är det värt att gnälla över? Oftast inte…
På kvällen, under tv-tittandet, flankerades jag av två av mina bästa vänner. Djungelkatten…
…och myshunden…
Man kan ha det sämre, mycket sämre
Så har vi då varit på bio, trevlig upplevelse, men ska jag vara ärlig så tycker jag nog inte att det är värt pengen. Men ett härligt avbrott från vardagstristessen är det allt ?
Sedan till lite rolig kuriosa. Huset som är intill biosalongen har ett torn på ena hörnet. Det runda fönstret högst upp har blivit lagat och målat av min sambo (han jobbar på ett glasmästeri). Färgen som fönstret är målat med, är samma färg som vi har runt fönster och på ytterdörren. Och med samma färg menar jag inte bara kulören, utan exakt samma färghink ?Värdelöst vetande och inget som spelar någon roll, men för att förgylla vardagen ännu litegrann, kan man ju se det som att vi nu är en del av kulturhistorien ?
Söndagar är oftast supermysiga, man har hunnit komma in i helgmode och jag brukar ha försökt att göra undan alla ”måsten”. Så även den här söndagen. Startade dagen med en långpromenad med Loka. Solen strålade och vi gick i rask takt för att få upp värmen. En riktigt härlig promenad, man känner att man har fått för lite sol under vintern, kroppen njuter av strålarna ☀️
Ser det inte härligt ut? Visst, det slår inte en varm solig sommardag, men ska det envisas med att vara vinter, är det så här man vill ha den ?
Nu väntar bio, vi ska gå och se nya Star wars filmen, Rouge one. Jag är inget sci-fi fan, men hoppas på att jag kan hitta något i filmen som tilltalar mig ändå.
Kvällens middag ?
Ungefärligt recept på potatismoset
6 potatisar
1 liten burk crème fraiche
1,5 dl riven västerbottensost
salt och peppar
Koka potatisen och vispa till ett mos.Rör ned osten i crème fraichen och tillsätt salt och peppar. Blanda sedan ned det i potatisen. Häll upp i portionskoppar, toppa med lite ost och ställ i ugnen i 10-15 minuter på 225 graders värme.
Fetaoströra
1 burk crème fraiche
1 rivet grönt äpple (pressa ur saften)
1 vitlöksklyfta
salt och peppar
1 fetaost (söndersmulad)
Rör ihop allt och låt gärna stå någon timme innan servering så smakerna sätter sig.
Nu kan lördagsmyset börja!!