Valborg är för mig den allra bästa högtiden, från att jag var barn har jag alltid förknippat den med glädje. Den här valborgsmässoafton var väl något annorlunda, inte att glädjen inte fanns där, men tröttheten var lite för närvarande för att riktigt kunna uppskatta dess magi. Det började inte så bra heller… När jag vaknade (alldeles för tidigt) snöade det för fullt och snön låg kvar. Redan där solkades mina förhoppningar en smula. Hursomhelst, snön försvann till slut, solen kikade till och med fram lite, så det var inte så illa egentligen.
Efter morgonen gick dagen i ett, matlagning och förberedning inför att våra gäster skulle komma. I och med vädret bestämde jag att det skulle vara gott med en mustig högrevsgryta och potatismos. Till förrätt gjorde jag små snittar av hembakt chiabatta, med champinjonstuvning och västernottensost som fick gratinera i ugnen. Efterrätten gjordes med tanke på barnen som skulle komma, skumraketkladdkaka.
Genom all matlagning och bakning kände jag mer och mer hur trött jag var och till slut ville jag nästan ställa in valborg, men det går ju inte och jag vet ju att när väl gästerna kommer så brukar man få en uppåtsving i energi.
Vi hade en jättetrevlig kväll, vi åt och pratade, besökte brasa
köpte lotter, vann skojiga vinster, frös, hejade på folk man kände, lekte i lekpark, gick i gegga, allt som en perfekt valborgsmässoafton ska innehålla ☺️ Sedan gick vi hem och värmde oss med kaffe och efterrätt och surrade lite till. Efter att gästerna gått hem, avslutades kvällen med mys i soffan, inte ens någon tv, bara pratmys. Så valborgen är fortfarande min bästa högtid, den får en trotsa trötthet och väder och visar sig kunna frambringa sitt vanliga förtrollande skimmer, fastän förhoppningarna är låga ?
Nu, morgonen efter, sitter jag här med min kaffekopp, ingen annan är vaken. Solen lyser in på mig genom fönstren och blomman vi fick igår pryder bordet så vackert. Vet dock inte vad den heter, men fin är den. Långpromenad i solen är det som står på schemat nu. Äntligen är det MAJ!!! ?
