Har hunnit arbeta två dagar. Den första var helt okej, fullt på avdelningen såklart, men en del patienter var på operation, vilket betyder att det blir färre kvar hos oss. Igår däremot var ingen dans på rosor… Dagen började helt okej, men övergick sedan i kaos. Hur kan det vara så kan man ju undra. Jo, innan förmiddagsronden pysslar man på med det som normalt görs alla dagar. Läser på, träffar patienterna, frågar hur de har det, tar kontroller, tittar på opsår, insticksställen osv. Man delar medicin och går ut med det. Detta görs under en och en halv timme ungefär, förutsatt att ingen har extra ont, eller mår dåligt av någon annan anledning. Läkarna har, under samma tid, kommit på massa saker som ska göras med patienterna under dagen. Epiduralbedövningar som ska avvecklas, undersökningar som ska göras, byte till ett specifikt märke av kompressionslindor (som för övrigt inte existerar på hela sjukhuset…), patienter som ska hem, men som först behöver instruktioner kring hur de ska ta sin innohepspruta och sköta sin KAD + att de helst ska hem så fort som möjligt eftersom det är platsbrist på hela sjukhuset.
Nu låter det som att jag är irriterad på läkarna, det är jag absolut inte. De gör sitt jobb och de gör det bra. Problemet är att vi är för få sjuksköterskor som ska utföra sysslorna och helst utföra allihop samtidigt. Som igår, när två patienter samtidigt skulle till operation (akuta operationer) och personalen på op vill att en sjuksköterska ska vara med vid lämning av patient. Detta betyder att en ensam sjuksköterska blir kvar att ta hand om hela avdelningen. Ibland går det snabbt att lämna av patienterna, ibland behöver man stanna en stund för att hjälpa till, vilket betyder att när man väl kommer tillbaka till avdelningen, så måste man jobba igen den tid man har förlorat när man var borta.
Färdigklagat, jag trivs med mitt jobb faktiskt. Det känns bara övermäktigt vissa dagar… ?
Innan semestern var slut hann vi dock med några mysiga utflykter. Bland annat en ut i skogen. Filt, festis, kakor och bullar!! Sedan hittade vi ett så vackert träd ❤️
Värmeböljan är ett minne blott, nu är det höstvindar och mössa som gäller. Snacka om omställning… ? Men det var faktiskt nästan outhärdligt att springa i 30 graders värme ?
Tänkte att jag skulle avsluta med något positivt om vården eftersom jag klagade så mycket. Vi hade en patient, innan jag gick på semester. Patienten gjorde en stor operation och var hos oss ganska länge. Jag hade hand om patienten mycket. När jag kom tillbaks på jobbet i måndags, såg jag att någon hade skrivit ut patientens insändare. Härlig läsning ändå!! Trots att vi känner oss stressade ibland kanske det är så att vi ändå gör ett helt okej jobb ☺️