Till Ords

Så var jag ute på praktik igen. Om jag jämför med praktiken under sjuksköterskeutbildningen så är den egentligen inte så stor. Samma känsla av upprymdhet, förväntning, nervositet, ”jag-kan-ingenting-känsla” och glädje. Det som skiljer är vad jag gör. Att jag nu praktiserar som barnmorska och inte sjuksköterska, även om det finns likheter också, framförallt i hur man bemöter patienterna.

Min första placering är på gynmottagning och på min första dag fick jag utföra tre gynundersökningar, samt ta ett cellprov. Jättekul verkligen!! ? Eftermiddagen spenderades på op, fick observera två hysteroscopier. Då går operatören in med kamera i livmodern. Anledningen var att hyvla bort polyper.

En rolig grej som hände medan jag var där… Första patienten hade sövts och narkossköterskan hade problem att få klämman som mäter syremättnad att registrera data. Hon bytte öra (som är stället klämman sitter på), men fick det inte att fungera. Då gav jag som förslag att fukta lite på insidan av klämman. Det är något vi gjorde inom djursjukvården när vi inte fick registrering. Sagt och gjort, hon provade, och efter några sekunder dök registreringen upp på monitorn ?

Tredje dagen idag, jag ska gå med uroterapeut på förmiddagen, det blir intressant. Men först ska jag försöka hinna förbi gymet för lite träning. Ett försök att minska den extrema trötthet som kommer av att man matas med nya saker, är konstant alert och säkert lite spänd också.

Så var det höst, sista arbetsdagen gjordes i fredags. Jag hann med en ledig dag, sedan var det dags att styra ”skeppet” mot Uppsala, för att friska upp förlossningshandgrepp och andra kliniska färdigheter. Bilresan ned var inte helt nöjsam… Det spöregnade, stod vatten på körbanan och blixtrade utav bara den. Dessutom pågick det större delen av vägen, som att jag var förföljd av detta ödesmättade väder ?

En bild kan tyvärr inte beskriva riktigt hur det var, men jag lovar att det inte var behagligt ?

Vädret var dock rätt så speglande av hur jag kände mig. Efter att ha jobbat väldigt intensivt de sista tre veckorna, med endast en ledig dag mellan jobb och skola. Samt att min dotter snart ska flytta till Stockholm, med allt vad det innebär och en katt som lyckats åskaffa sig en varböld, så kändes det som att vad som helst hade varit bättre än en tripp till Uppsala…

Men det gick bra, min man tog hand om katten på allra bästa sätt (hon smet bara ut en gång), fick med ett flyttlass till Uppsala som dotterns pojkvän kom och hämtade och kunde bege mig hemåt redan igår, vilket betyder en dag extra på min första praktikplats. Så det enda som inte löst sig är min återhämtning, men jag är hemma i alla fall!!

Idag är alltså första dagen som praktiserande barnmorskestudent. Jag ska vara resten av veckan på gynmottagningen. Eftersom det är vägg i vägg med mitt jobb, så känner jag många av de som jobbar där, samt att lokalerna inte är helt främmande. Men det är ändå väldigt pirrigt, fast också spännande, på ett bra sätt.

Vi fick en present av skolan igår, Pinard´s stetoskop. Wow! Tyckte det var en fin gest och jag ska vårda det på bästa sätt!!

Så, en snabb löptur innan jag åker iväg. Sedan är jag redo för allt vad dagen tänker erbjuda mig. Tror jag… ?

Juni 2018 började jag jobba på gynavdelningen på NUS. Vi var fem nyutexaminerade sjuksköterskor som började samtidigt, samt en underläkare. Vår första sommar bestod i försöka klara jobbet och sköta avdelningen och patienterna så gott vi kunde. Ingen av oss hade någon vidare erfarenhet, men tillsammans blev vi bra. Sedan kom hösten och urologen slogs ihop med gyn. Men den sommaren har svetsat ihop oss. Vi kallar oss fortfarande ”gynsyrror” och vi försöker träffas då och då när våra respektive scheman tillåter det.

Vi var alltså fem stycken som började tillsammans. Av oss fem är det nu bara en kvar på avdelningen. Visst, jag har jobbat där nu i sommar, men mer som ett gästspel. Lite sorgligt på ett vis, men livet går vidare. Vi är nu lite utspridda över landet, men i lördags lyckades vi träffas allihop på samma gång!! ? Vi åt middag på Orangeriet och spelade sedan boule.

Jättetrevlig kväll som fylldes med minnen, anekdoter, knasiga saker som har hänt oss, jobbiga saker och massor med annat. Vi skrattade tillsammans och lovade att vi, oavsett vad vi gör eller var vi hamnar, för alltid kommer att vara ”gynsyrrorna” ❤️

Tänk att man kan påverkas så mycket av vädret… I alla fall jag. Lyser solen när jag vaknar, känner jag mig direkt lättare i sinnet, oavsett om jag jobbar eller är ledig. Livet blir enklare på något vis. Som att jobbiga saker, hemskheter och annat som väger på oss i livet har svårare att nå en, eller är mindre jobbiga att tackla. Däremot, om det regnar och blåser, alternativt snöar och blåser, då fylls jag av ett slags vemod, eller en känsla av att dagen kommer att bli lite tyngre än vad den hade kunnat bli. Svårt att förklara riktigt, förstår det knappt själv…

Idag är en blåsig dag, det är en regnig dag. Den påminner om hösten som nästan är här, vilket betyder att vintern inte är jättelångt borta. Himlen ligger tung och ödesmättad. Trädkronorna böjer sig av vindens kraft. En promenad med hunden, som är bland det bästa jag vet, blir en dag som denna något man snabbt vill ha avklarat. Visst, det finns regnkläder, men de är otympliga, det blir instängt och varmt och svettigt under. Nästan bättre då att kunna röra sig obehindrat och bli blöt, så får man byta kläder när man kommer in igen.

Det här är verkligen ett I-landsproblem, eller icke-problem. Men det är något som påverkar min vardag och det blev så tydligt just denna morgon. Kanske för att jag är inne i en tung schemaperiod, jobbar sju dagar av åtta. Alltså bara en dag ledig under åtta dagar. Sedan väntar två nätter till veckan som jag gruvar mig för. Kanske kan det vara därför jag vill att i alla fall vädret ska vara på min sida och ge mig den avslappning jag behöver.

Nu ska jag i alla fall ge mig ut i regnet. Hunden behöver röra på sig och jag också. Ska känna efter om det är hetsigt regn, eller ett milt strilande regn. Om det är det sistnämnda kanske jag törs ta min löparrunda ändå…

Det känns som att livet består av mest jobb. Man är på jobbet, man planerar runt jobbet, man äter och sover som passar jobbet… MEN, vi gjorde ett ministopp i allt som har med jobb att göra och firade vår 5-års dag i torsdags. Det blev verkligen ingen lyxig firning. Köpta bakverk, det fick räcka så. Ibland trillar livet emellan och gör att flärd och lyx för stå åt sidan. Min pappa ligger på sjukhus, har gjort i en vecka, och varit riktigt dålig. Nu hoppas vi att det håller på att vända, men det är segt… Detta i kombination med att jobba, har gjort att allt annat har nedprioriterats.

Hursomhelst, vi kände att det ändå var på sin plats att i alla fall uppmärksamma vår 5-års dag ❤️

Igårkväll tog vi en fantastiskt skön kvällspromenad. Vi gick vid älven och upp till en utkiksplats, från vilken man kan se över hela stan. Tyvärr var det motljus, så bilden är inte rättvis för vad vi egentligen såg. Men härligt var det!! Vi fick också se två vackra harar på promenaden, de var dock inte beredda på att agera fotoobjekt, men lovar att de var jättefina ?