Det har varit mycket nu på slutet… Min älskade dotter har ju flyttat till Stockholm. Förra lördagen packade vi bilen full med kläder, husgeråd och katten Sverrir och drog ned till storstaden. Hela veckan innan bodde hon hemma. Det var mysigt att få umgås lite intensivt innan hon skulle flytta. Men det var också så otroligt mycket som skulle förberedas. Både hon och jag var upptagna hela dagarna med respektive syssla och på kvällarna försökte vi hinna packa och städa den gamla lägenheten. Fast lite mys hann vi med ändå.
Bilresan ned gick jättebra, till och med Sverrir tyckte den var helt okej. Han sov större delen och mjauade bara när vi hade köpt varsin korv och han tyckte vi var snåla som inte bjöd honom.
Innan vi åkte hann jag också baka en solkaka/silviakaka. Jag hade aldrig hört talas om denna kaka, men enligt min dotter är det den ”godaste kakan som finns”. Och den blev uppskattad av alla, trots att jag själv inte var så jätteimponerad.
Efter flytten var det dags för mig att börja min praktik på barnmorskemottagning. Har nu hunnit göra en vecka. Visst är det kul, men jag känner att öppenvården nog inte är för mig ändå. Jag är lite nervös över preventivmedelsrådgivningen som vi ska göra. Det är en djungel av preparat, som fungerar på olika sätt, med olika kontraindikationer och jag förväntas lära mig det för att få förskrivningsrätt. Vi har även andra moment som ska göras och klaras för att bli godkända på praktiken, såsom spiralsättning, p-stav in och ut, planera och hålla föräldragrupp mm. Bara att försöka beta av dem eftersom.
Jag börjar ju alltid dagarna med en promenad. Vissa gånger är det härligare än andra. Till exempel när man vaknar riktigt tidigt och får se solen gå upp till en riktigt fin höstdag.
De är så härliga mina djur och jag tror verkligen de tycker om varandra och finner trygghet i varandra
Igårkväll träffades vi, gamla kollegor från gyn, det är så himla trevligt. Vi surrar och skrattar. Hade bara tänkt stanna en stund, eftersom jag har lägenhetsstädning och plugg att göra idag och jag ville vara utvilad. Men det är svårt när man har roligt, så klockan var 22:30 innan jag var hemma… Men det var det värt!! ”Vår” läkare skickade en bild i vår gruppkonversation efter kvällen var slut, med orden, tänkte på er
Kan nog stämma ibland…
Nä, nu måste jag ta tag i dagen!!