För ett och ett halvt år sedan tog jag alltså beslutet att lämna min dröm för att skapa en ny. Jag började på sjuksköterskeprogrammet. Att börja om som elev efter att ha jobbat väldigt många år var en rejäl omställning. Inte bara ekonomiskt, även på andra sätt. Att aldrig vara ledig till exempel, det finns alltid en tenta att plugga till, en bok jag borde läsa, något jag borde öva på osv. Jag älskar att jobba, jag kommer att älska att vara sjuksköterska, men jag älskar inte att gå i skola. Det är en kamp emellanåt, jag trivs inte. Visst är det kul att lära sig om sådant man finner intressant, men konceptet skola är inget som faller mig på läppen. Som tur är får jag jobba som undersköterska på förlossningen mellan varven. Det är roligt, givande, magiskt, utmanande och lärorikt. Nu är jag inne på termin fyra av sex, jag ser ljuset i tunneln. Bara att bita ihop och kräma ur det som finns kvar. Andra har ju klarat att ta examen, då ska väl inte jag vara sämre.
