Jag promenerar rätt så mycket, framförallt under alla årstider som inte är vinter. Det är verkligen en underskattad motionsform. Den går att anpassa för nästan alla. Man kan gå i den takt man klarar av och om man som jag vill promenera som träningsform, så ökar man takten rejält, lägger kraft i steget och skjuter ifrån ordentligt. Det betyder att pulsen ökar, musklerna ansträngs och man måste komma i balans med sin andning. Bara bra saker!! ? Har senaste veckan snittat på drygt en mil om dagen, förutom en dag då det regnade precis hela tiden. Har även försökt få min bättre hälft att förstå hur fantastiskt det är. Men hur jag än försöker är han inte riktigt benägen att hålla med. Vi tog dock en jättehärlig kvällspromenad igår, då vi gick över slätten till Teg och sedan strandpromenaden på vägen hem. Det är jättevackert vid älven. En liten paus blev det på mitten också ?
På morgonen igår körde jag ut till Bussjö och promenerade min milsrunda. Jättevacker skog och underbara vägar att gå på. Det som är trist är att Loka inte längre orkar följa med mig på de riktigt långa promenaderna. Hennes max är runt 5km och tar man en sådan promenad med henne, måste den andra man går vara kortare. Jag märker på henne att hon får ont i kroppen på kvällen om hon ansträngts för mycket på dagen… Jättetråkigt att inte kunna ta med sin bästis när man ska ut, särskilt som jag vet hur mycket hon älskar skogen, hon också ?
Sammanlagt blev det 25,8km igår, lite väl mycket faktiskt. Det kändes i fotsulorna på kvällen. Ska nog hålla mig runt milen, det är mer lagom. Men det är ju så härligt!! ☺️
Lillian mamma säger:
Det blev nog onödigt långt med över 2,5 mil skulle jag tro!
Stackars Loka! Är det ålder och artros eller något annat söm spökar?
15 maj, 2019 — 08:45