Att studera på distans skiljer sig egentligen inte så mycket från att studera på högskola överlag. Universiteten verkar utforma utbildningarna på det sätt att studenterna själva ska göra det mesta jobbet. Leta information, söka kunskap. Föreläsningar via nätet osv. Den stora skillnaden som jag upplever nu, är att jag är så långt ifrån min klass. De flesta i klassen är bosatta i Uppsala, eller någonstans närliggande, vilket betyder att de har möjlighet att träffas inför tentor, plugga tillsammans och få det stöd av varandra som man faktiskt behöver. Det känns verkligen av att jag är ”ensam”… Visst, jag kan chatta via nätet, ställa frågor, diskutera, men det blir aldrig samma sak som att sitta i en grupp och gruva sig tillsammans, peppa varandra, eller dela erfarenheter.
Stressen blir större, jag har liksom ingen aning om jag är på rätt spår, då jag inte kan bolla mot någon. Jag har bara mig själv och det blir inte några större djupgående diskussioner med mig själv. Jag håller tummarna för att det kan förändras under terminernas gång, att jag lär mig handskas med mig själv och att jag lär mig lita på min egen förmåga att lära mig saker på egen hand. Nästa termin är bara praktik och då tänker jag att det blir annorlunda i alla fall. Men måste ju ta mig igenom denna termin först och all tung teori… Klarade första tentan åtminstone!! ? Denna kurs har en salstenta också, i slutet av mars. Måtte jag klara den också!! ?
Mellan allt plugg måste jag göra andra saker, annars blir jag fullständigt galen, så jag bakar bland annat. Denna gång blev det Drömmar, fantastiska kakor, som bara smälter i munnen ?
Sedan har jag mitt crew, dotter, man, hund och katt, som alla stöttar och lyfter ? Min dotter följer med på galna upptåg, myser i soffan med mig framför något dåligt realityprogram, eller kommer med otroligt kloka stöttande ord
Testar kläder på second hand ❤️
Min man skottar upp altanen så jag kan sitta i solen, ger mig tid för att plugga i lugn och ro, förhör mig, underhåller mig i pauserna. Han skulle göra nästan vadsomhelst om jag bara bad honom ❤️ Att träna när man är stressad är superbra, igår gjorde vi det tillsammans, träningsvärken är alltid värre då ??
Min hund håller mig alltid sällskap och ser till att jag kommer ut på långa meditativa promenader, så jag får ett avbrott och får lyssna på lite ljudbok eller podcast
Min katt kanske inte så stöttande egentligen, men jag väljer att se det positivt och visst är hon mysig när hon väljer att ligga i ens ansikte
Så, det ska väl gå det här också. Hoppas jag… ?
