Sjuksköterska

Så blev jag sjuksköterska till slut!! Examensdagen var otroligt energikrävande, hög anspänning. Men också helt underbar!! ? Det är en väldigt speciell känsla att sitta på scenen med hela sin klass. Vi hade valt ut fyra lärare som skulle hålla tal på vår ceremoni, av dessa fyra var det två som jag tyckte särskilt mycket om. Helen, som lärde oss att vara stolta över oss själva, att våga ryta ifrån vid orättvisor eller dålig magkänsla, att vi är viktiga och kommer att göra skillnad. Tom, som lärde oss akutsjukvård, ABCDE, hur man tänker i en akut situation, hur man räddar liv.

Trots att de ser ganska suddiga ut på bilderna, finns de klart och tydligt i mitt minne och vissa ord och meningar de sagt kommer jag alltid att bära med mig ?

En stor överraskning under ceremonin var vinnarna av stipendiet för bästa uppsats. Alla som skrivit VG på uppsatsen hade möjlighet att vara med och tävla om stipendiet. Och när vårdförbundet kom upp på scenen för att avslöja vinnaren och de började med motiveringen, förstod jag att det var vi som vunnit. Wow!! Det hade man inte vågat tro, men fantastiskt kul att få kliva upp och ta emot blommor och stipendiet tillsammans med Martina. Inte utan att man blir en smula stolt över sig själv ?

Vi hamnade till och med på vårdförbundets instagram

Sedan fortsatte det med spex, mer tal, hemmagjord sång och alltihop avslutades med ett tal av en av mina klasskamrater. Puh, ceremonin avklarad!!

Väl hemma samlades vi och åt och drack. Jag fick jättefina examenspresenter och förutom att jag var helt slut, var det en jättetrevlig tillställning. På kvällen sedan hjälpte vi dottern att flytta till sin nya lägenhet och när det var klart damp vi ned i soffan som två blöta fläckar, jag och min man.

Det hade inte sjunkit in då och har fortfarande inte riktigt sjunkit in att jag faktiskt är klar, att jag är sjuksköterska, skolan är över, jag kan själv nu. Ta egna beslut om ”mina” patienter, planera min arbetsdag själv, skriva journal som jag vill, göra det bästa jag kan. Men jag kommer ALLTID att vara ödmjuk inför det faktum att jag inte kan bäst själv, att ensam inte är stark. Jag kommer ALLTID att lyssna på kollegor, både undersköterskor och andra sjuksköterskor, bolla saker, fråga när jag känner mig osäker. Jag ska bli den bästa sjuksköterska jag någonsin kan vara och det kan jag bara bli om jag är lyhörd, respektfull, ödmjuk och empatisk, både gentemot patienter och kollegor.

När jag skriver det här har det gått två dagar sedan examen, mitt examensbevis har kommit och jag postade brevet till socialstyrelsen i fredags med legitimationsansökan. Stort ändå ☺️

Sista dagen på min ”ledighet”, imorgon börjar allvaret och inskolningen på gynekologisk avdelning på NUS. Det ska bli jätteroligt, jätteotäckt, jättejobbigt och jättespännande. Ett nytt kapitel i mitt liv börjar. Jag är sjuksköterska nu… ??‍⚕️