Det är helt sjukt vad tiden går fort… Efter dagspass idag och på söndag, har jag bara kvar tre dagar på min praktik. Det känns lite vemodigt att lämna alla patienter utan att få veta hur det går för dem. Det är också trist att måsta sätta sig i skolbänken igen… Som tur är går vi ut på en ny fyra-veckors period v16. Fick jag bestämma skulle jag alltid se ut så här:
Men snart så… och i och med att tiden nu går så fort, är vi snart där ?
Det här har inget med tiden att göra, men det är så gulligt så jag måste lägga upp bilderna ändå. Mina fina djur, kärlek över gränserna. Hur två individer som biologiskt inte är vänner, kan finna trygghet och närhet hos varann. Än en gång något vi kan lära oss av djuren. Det spelar ingen roll var vi kommer ifrån, hur vi ser ut eller hur vi väljer att leva. Vi kan vara vänner ändå ?
Med önskan om en fin lördag!!! ?
