Sooooooool

Solen har äntligen börjat värma ordentligt!! ☀️? Det är så härligt att det nästan inte går att beskriva. Igår tog vi en långpromenad i det underbara vädret och efteråt skrapade vi ihop en brunch av rester. Det blev en kombination av risgrynsgröt och korv med bröd. Till efterrätt kanelbullar och kaffe. Sedan bara satt vi mot husväggen och lät solens strålar värma våra ansikten. Fantastiskt!! ?

Uppsatsen är klar och ska idag skickas in till examinator. Det som är kvar att göra då, är att förbereda en presentation och att plugga in ALLT i det vi skrivit, för att kunna försvara den på bästa sätt ? Det examinerande seminariet är den 26:e mars. Planen var att jag skulle åka ned till Uppsala, men universitet har tagit beslut om att all undervisning, samt examinationer ska ske på distans, så jag slipper!! Det spar mig mycket pengar och mycket tid.

När jag skriver eller sitter vid datorn, kommer allt som oftast en liten vän på besök. Hon vet att hon egentligen inte får vara på bordet, men med ålder, gullighet och charmig framtoning, töjer hon på gränserna ?

Ibland tar hon den nyvunna friheten lite väl långt ?

Examensdagen närmar sig, sakta men säkert. Eller säkert? I dessa corona-tider är väl ingenting säkert… Min fasa är att jag ska bli sjuk eller få symtom som leder till att jag måste vara hemma från den kommande praktiken… I så fall blir det svårt att få ihop de timmar man ska göra. Men det är bara att hoppas på att hålla sig frisk och skulle olyckan vara framme och snoret börja rinna, så får jag ta det då. Jag hoppas det kan lösa sig på något sätt ändå. Min underbare man har i alla fall gjort en helt fantastisk nedräkningskalender till mig. Där jag varje kväll får kryssa en dag. I slutet av varje vecka får jag öppna en lucka och bakom den står ett fint, peppande, vackert, tänkvärt citat. Längst ned är det en stoooor lucka. Längtar SÅ tills jag får öppna den och är SÅ nyfiken!! Men jag ska hålla mig och inte tjuvkika!! ?

Några dagar sedan jag tog bilden. Nu är det 81 dagar kvar. Den hänger på skafferidörren som en härlig påminnelse om att jag faktiskt nu är inne på sluttampen. Det har varit och kommer fortfarande att vara tufft, men dagarna är räknade…