Vaknade inatt av att nacken förmodligen hade legat på ett mindre fördelaktigt sätt… Nackspärr på vänstra sidan och stenhårda muskler, kappmusklerna. Svårt att somna om efter det, att hitta en position som inte gjorde ont, var typ omöjligt. Till sist somnade jag i alla fall, men drömde då som vanligt om bäbisar, förlossningar och annat barnmorskeri. Tyvärr inte mysiga, härliga drömmer, utan stressdrömmar, där man aldrig riktigt får till det… ?
Mina två senaste dagar på förlossningen har varit jättebra, i den bemärkelsen att jag förlöst barn varje dag och att jag dessutom fått börja suturera bristningar. Otroligt lärorikt och givande. Ingen av förlossningarna var PN (partus normalis), istället hade de det gemensamt att CTG-kurvorna hade sett avvikande ut bitvis. Det gör det hela mer påfrestande för en färsking som jag ? Att hela tiden ha koll och bedöma om det går tillräckligt mycket framåt för att kunna ha is i magen och inte vidta några åtgärder. Har självklart stöd av ansvarig barnmorska, samt läkare. Men jag försöker tänka så mycket som möjligt själv.
Hursomhelst, det gick jättebra för bägge bäbisarna och för mammorna ? Att jag är helt slut i både kropp och själ, är en petitess i sammanhanget.
Är nu ledig i tre dagar, men ska bulla upp inför 40-årskalas på lördag, så jag får att göra i alla fall. Hoppas dock på någon form av avslappning ändå. På söndag kör jag igång igen ?
Lillian mamma säger:
Hur går det med nacken? Stretchar du?
Kul att det går så bra på praktiken, men det förvånar inte!
Be om hjälp om du behöver, jobba inte ihjäl dig!!!??
21 november, 2019 — 17:00