Juni 2018 började jag jobba på gynavdelningen på NUS. Vi var fem nyutexaminerade sjuksköterskor som började samtidigt, samt en underläkare. Vår första sommar bestod i försöka klara jobbet och sköta avdelningen och patienterna så gott vi kunde. Ingen av oss hade någon vidare erfarenhet, men tillsammans blev vi bra. Sedan kom hösten och urologen slogs ihop med gyn. Men den sommaren har svetsat ihop oss. Vi kallar oss fortfarande ”gynsyrror” och vi försöker träffas då och då när våra respektive scheman tillåter det.
Vi var alltså fem stycken som började tillsammans. Av oss fem är det nu bara en kvar på avdelningen. Visst, jag har jobbat där nu i sommar, men mer som ett gästspel. Lite sorgligt på ett vis, men livet går vidare. Vi är nu lite utspridda över landet, men i lördags lyckades vi träffas allihop på samma gång!! ? Vi åt middag på Orangeriet och spelade sedan boule.
Jättetrevlig kväll som fylldes med minnen, anekdoter, knasiga saker som har hänt oss, jobbiga saker och massor med annat. Vi skrattade tillsammans och lovade att vi, oavsett vad vi gör eller var vi hamnar, för alltid kommer att vara ”gynsyrrorna” ❤️
Lillian mamma säger:
Kan det vara till er ”applåden” riktas!? I dagens VK finns en sida med tack-insändare. Där får gyn och kvinnokliniken värmande omdömen!
29 augusti, 2019 — 09:46
Sara säger:
Ja, det är vi!! 🙂
3 september, 2019 — 06:29