Skellefteå

Är min tredje vecka i Skellefteå där jag gör min slutpraktik på förlossningen. Veckopendlar och när jag bor här befinner jag mig endera på förlossningen eller i en sunkig studentlägenhet. Det finns toalett och dusch på rummet, men inget kök… och det gemensamma köket är under all kritik. Smutsigt, luktar och känns allmänt småäckligt, så försöker hålla mig undan det jag kan ?

På förlossningen i Skellefteå föds det ungefär hälften så många barn som i Umeå och backup vad gäller barnläkare finns inte i samma utsträckning. De jobbar också på ett annorlunda sätt, är mer aktiva i förlossningsförloppet. Medan vi i Umeå väljer att den födande kroppen får jobba på i sin egen takt och endast ingriper om det finns medicinska indikationer.

Det är alltså nu jag ska få ihop mina 50 förlossningar. Har i skrivandets stund 39 stycken, 11 kvar. Det här är sista veckan jag är ensam student och är fri att jobba dygnet runt om jag vill, konkurrerar ju inte med någon annan. Så min plan är att jobba så hårt och så mycket som möjligt för att redan denna vecka komma nära målet. Igår klev jag upp kl 04:00 för att bege mig, jobbade dagpass. Det var jättelugnt när jag kom, inte förrän efter lunch ringde en omföderska med värkar. Hon födde barn 15:59. När vi just skrivit klart och förflyttat henne till BB, ringde en annan omföderska med vattenavgång och värkar. Så jag stannade kvar och förlöste min 39:e bäbis 21:05. Vid 22:30 fick jag äntligen dra mig tillbaka till mitt krypin, trött och slut och med svullna ben av att ha stått i 15 timmar…

Har hittat en fin slinga att promenera eller springa när jag är här. Broarna runt, den är drygt fem kilometer lång, alldeles perfekt. Bilden togs min första vecka, nu är det mindre vintrigt.

Hemma är allt lugnt, det krattas och vårstädas i trädgården och tomat och gurka växer till sig inomhus. En igelkott har flyttat in, men hon är väldigt blyg och ville inte riktigt vara med på bild. Vi har döpt henne till Majlis ? OBS Majlis kan vara en pojke.

Har bjudit henne på ägg och fick lite kattmat av mamma och pappa att bjussa henne på. Kände att jag ville att vår katt skulle få smaka lite också, trots att hon är allergisk, men någon gång måste man få något gott ändå. Nästa tillfälle hon var hungrig tyckte hon jag var supersnål som bara hade torrfoder, hon visste ju att det fanns bättre ?

Vi skrev den stora tentan i förrgår, som innehåller allt vi någonsin lärt oss. Den var svår och omöjlig att känna om det gick bra eller inte… bara att vänta och se och att hoppas.

Nu ska jag lägga mig i sängen och se lite nyhetsmorgon innan jag beger mig mot förlossningen och den fortsatta kampen mot 50 förlossningar…