Tänk att man kan påverkas så mycket av vädret… I alla fall jag. Lyser solen när jag vaknar, känner jag mig direkt lättare i sinnet, oavsett om jag jobbar eller är ledig. Livet blir enklare på något vis. Som att jobbiga saker, hemskheter och annat som väger på oss i livet har svårare att nå en, eller är mindre jobbiga att tackla. Däremot, om det regnar och blåser, alternativt snöar och blåser, då fylls jag av ett slags vemod, eller en känsla av att dagen kommer att bli lite tyngre än vad den hade kunnat bli. Svårt att förklara riktigt, förstår det knappt själv…
Idag är en blåsig dag, det är en regnig dag. Den påminner om hösten som nästan är här, vilket betyder att vintern inte är jättelångt borta. Himlen ligger tung och ödesmättad. Trädkronorna böjer sig av vindens kraft. En promenad med hunden, som är bland det bästa jag vet, blir en dag som denna något man snabbt vill ha avklarat. Visst, det finns regnkläder, men de är otympliga, det blir instängt och varmt och svettigt under. Nästan bättre då att kunna röra sig obehindrat och bli blöt, så får man byta kläder när man kommer in igen.
Det här är verkligen ett I-landsproblem, eller icke-problem. Men det är något som påverkar min vardag och det blev så tydligt just denna morgon. Kanske för att jag är inne i en tung schemaperiod, jobbar sju dagar av åtta. Alltså bara en dag ledig under åtta dagar. Sedan väntar två nätter till veckan som jag gruvar mig för. Kanske kan det vara därför jag vill att i alla fall vädret ska vara på min sida och ge mig den avslappning jag behöver.
Nu ska jag i alla fall ge mig ut i regnet. Hunden behöver röra på sig och jag också. Ska känna efter om det är hetsigt regn, eller ett milt strilande regn. Om det är det sistnämnda kanske jag törs ta min löparrunda ändå…
