Godmorgon!!
Andra veckan i Uppsala har börjat. Söndagen var en tung dag… Längtade verkligen hem och kände mig så ensam ? Även om man kan vara ensam hemma så vet man att det finns människor runtomkring en, både nära och kära, som man kan träffa om man vill. Då blir ensamheten bara skön, självvald. Dessutom är omgivningen trygg och bekant, allt är lätt. Det finns alltid något att göra, städa, tvätta osv. Här är det precis tvärtom, ensamheten är inte självvald, jag kan inte påta på i lägenheten, jag har ingen promenadkompis, ingen jag kan hälsa på. Jag är bara ensam… Har självklart försökt göra det bästa av det. Tagit långa promenader, suttit i solen, pluggat, sett serier på tv, tränat. Men känslan är svår att skaka av sig och nu känner jag att det börjar räcka. Jag har fyra dagar kvar här innan jag får styra kosan hemåt. Tyvärr blir det att köra på kvällen, vi slutar inte skolan förrän 16:30, men hem ska jag!! Sova i min egen säng!!
Hittade en sådan fin dikt nu på morgonen. Oavsett om man är religiös eller inte tycker jag att den beskriver hur värdefull en hund är att ha i sitt liv ???
Kursen vi startade igår verkar intressant och givande. Den handlar om samma saker vi redan gått igenom, fast nu det komplicerade förloppet. Graviditet, förlossning, efterförlopp och amning. Den här veckan kommer att varvas med både teori och praktik vilket känns kul. Alltid roligt att få göra och inte bara lyssna ?
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och ge mig ut i morgonens soldis på en kortare löprunda innan frukost ??♀️
Lillian mamma säger:
Vi här hemma längtar efter dig också! Just nu är du och Stina med familj alldeles för långt borta! Kramar och ha fyra bra dagar innan det bär hemåt! Kör försiktigt!
2 april, 2019 — 14:53