Det börjar lacka mot jul och uppsatsen är snart färdig. Vi hade vårt näst sista handledningsmöte igår och vår handledare var nöjd med vårt arbete, men hade en del kommentarer som han kallade petitesser. Inget vi egentligen behövde ändra för att bli godkända, trodde han. Men eftersom vi är ute i så god tid, tyckte han det kunde vara värt att fixa till. Känns himla skönt att börja se slutet på det här skrivandet. Det har varit intensivt på ett otroligt långtråkigt och långdraget sätt. Förmodligen för att jag har noll intresse för vetenskapliga texter och forskning… Visst, är man nyfiken, eller vill lära sig mer om någonting, är det super att kunna leta fram studier som lär en. Men att sitta dag ut och dag in och analysera vetenskaplig text på engelska, det är inte min kopp thé.
Har dock hunnit med lite julpyssel i alla fall
Lussebullar är bakta, i flera omgångar. De är så gula och fina. Julbak är alltid mysigt och självklart har jag gjort pepparkaksdeg och julgodis också.
I burken är det ischoklad och pepparkaksbollar. Smarrigt!! Knäck har jag också gjort, men av någon anledning är de slut. Måste göra mera!!
I år bestämde jag och min dotter att vi skulle göra ett eget pepparkakshus och dessutom med ett tema. Vi valde att skapa ”The wall” från Game of thrones. Kanske inte det vackraste man skådat, men det var kul att fixa och trixa med det. Hög julmusik i bakgrunden, mycket skratt och kristyr överallt. Precis som det ska vara!!
Julförberedelser är trevliga, att det är vinter är mindre trevligt. Jag är ju inte en vinterperson överhuvudtaget. Man skulle kunna säga att vintern är bland det värsta jag vet. Det finns en till som håller med mig. Katten. Hon vill inte vara ute, hon tycker det är kallt, snöigt, obehagligt och otäckt. Hon kan sträcka sig till att gå ut och göra sina behov, men sedan räcker det. Därför blir hon lätt uttråkad och kan upplevas smått galen när hon far som ett jehu i huset. Inhandlade därför en lektunnel åt henne. Den prasslar och är skojig att springa igenom, leka i, eller bara ligga och kika ut.
Sedan är hon inte bara en galen katt, hon är världens mysigaste också, på sitt eget lilla sätt.
Vovven då? Jo, hon har börjat gå på sjukgymnastik. När man är hund och sju år gammal så börjar krämporna komma smygande. Rygg- och höftsmärta… Så nu går hon hos en före detta kollega och får laserbehandling, massage och får gå i vattentrask. Lite otäckt i början förstås med att gå i vatten. Men laserbehandlingen och massagen efteråt gör det värt det.
Lillian mamma säger:
Så där, nu kom det! Det märks i texten att det är ett tag sedan du skrev, men väl värt att vänta på!
19 december, 2017 — 09:46