Det har varit intensiva dagar på jobbet på sistone. Framförallt i söndags. Jag gick mitt kvällspass som ensam undersköterska och till en början gick det bra, men sedan var det som att någon drog ur proppen… Det blev förlossning på en sal, samtidigt som det var flera andra som som också var igång, men inte redo att förlösas. Vid utdrivningsskedet är rekommendationen att vi ska vara två barnmorskor och en undersköterska. Den här kvällen, i och med att jag var ensam och en barnmorska var på snitt, blev ”min” barnmorska på förlossningen ensam, då jag var tvungen att svara på larm. Par på andra salar larmade, samt par som just kommit in, med endera värkar eller vattenavgång. Som tur var hann jag tillbaka i tid till att barnets huvud stod i genomskärning, så jag hann göra mitt jobb och den andra barnmorskans jobb. Allt slutade lyckligt och allt gick bra, men på bekostnad av att ingen hann äta middag eller ens dricka ett glas vatten, en enorm stresskänsla och känsla av otillräcklighet. Visst får man en liten adrenalinkick just i stunden, men efteråt är man som en våt trasa. Och allt hade kunnat avhjälpas om vi bara hade varit två till, en uska och en barnmorska. Soffan var skön när jag kom hem

Däremot är det inte så lätt att somna efter ett sådant pass, dessutom med vetskapen om att man ska upp kl 05:00 morgonen efter. Jag somnade till slut, men vaknade 02:30 av att magen protesterade över den tidigare behandlingen. Så måndagens pass utfördes endast på viljestyrka och med hjälp av mina fantastiska kollegor ?

Har nu kommit igång med löpningen, hade en jättehärlig morgontur här i veckan. Solen gick upp och lyste så vackert över åkrarna. Med Alex Schulman i lurarna och bästa hunden vid min sida, sprang jag en halv mil lätt som en plätt

Idag har vi länsat jordgubbsplantorna och lite av ärtskidorna. Det blev en gullig liten skål ?

Nu är det soffläge igen och uppladdning inför två kvällspass och veckan avslutas med ett dagspass. Sedan är det faktiskt helg!! Ledig i TVÅ dagar!! Hurra ?