Alla har vi väl någon gång stått vid ”vägskäl”. Ställen där man vet, att oavsett val, kommer livet att ta en helt ny vändning. Det kan vara när man flyttade hemifrån, när ett förhållande tog slut, eller som för mig, när jag blev tvungen att byta yrkesval. Jag jobbade som djursjukvårdare, men när reglerna för att få legitimationen ändrades blev jag nekad, då jag hade ett år för lite i tjänst. Mattan drogs undan för mig, jag hade kämpat med näbbar och klor för att få de kursdagar som krävdes, få momentlistan klar och för att klara det teoretiska provet. Jag lyckades med allt, men föll alltså på tiden… Så nu stod jag utan framtid i mitt drömyrke. Det är förkrossande och bitterheten smög sig på. Jag stod i ett av livets vägskäl och var tvungen att hitta min nya väg.
Ett och ett halvt år har gått sedan jag stod där och velade, mycket har hänt. Men mer om det imorgon…
