Till Ords

Puh!! Så tog termin 2 äntligen slut!! Ett halvår med praktik, skrivarbeten, jakt på förlossningar, glädje, förtvivlan, upprymdhet och en känsla av att inte orka en enda dag till, men att ändå kliva upp och fortsätta. Det har varit jättekul, framförallt på förlossningen, som ju är ”min plats”. De fyra första veckorna där var riktigt tunga, men då fick jag en paus uppe på BB och kunde sedan göra mina sista tre veckor med lite mer energi. Det har varit bra veckor, tunga, men bra. Har jobbat dessa veckor med endast 2 dagar ledigt, vilket innebär noll återhämtning. Men jag har lärt mig hur mycket som helst och kommit en bra bit på vägen mot mitt mål. Lyckades till slut också bli godkänd på CTG-provet!! ??????

Julen flöt förbi som i ett töcken. Jag var ledig den veckan, men hade min dotter och hennes kille hemma, vilket gjorde att det inte riktigt blev den vila jag behövde. Men de gav mig energi också såklart ❤️

Vi hann med ett besök på Molinders med våra vänner. Där man får gå in i ett rum och lösa olika mysterier för att ta sig ut. Superkul verkligen!!

Nu är det alltså bara en termin kvar och den börjar på måndag. För mig betyder det att jag ska skriva D-uppsats… Inte min favoritsyssla här i världen, men jag välkomnar det lugn den för med sig. Att kunna styra över sin egen dag, möjligheten att sitta hemma och jobba. Kunna komma igång med träningen, äta bättre osv. Vilket inte alls har prioriterats i praktikkaoset…

Men först två dagars total vila!! ??

Oj oj oj, det har varit så himla mycket nu… Vi firade min mans födelsedag med att ha kalas för hela släkten. Vi hade gjort snittar och paj som tilltugg, sedan blev det två sorters tårta och bullar och kakor. En mycket trevligt tillställning ?

Vad gäller min utbildning, så har det varit bråda dagar. Förlossningspraktikens fyra veckor är gjorda. Otroligt intensiv period, där man ena dagen känner sig jättebra och andra dagen som att man inte kan någonting alls. Därför är det jätteskönt att få landa lite nu på BB-avdelning i tre veckor. Har hunnit göra min första vecka redan. Arbetet påminner mer om sjuksköterskejobbet, även om det är andra saker som ska göras och att man vårdar en hel familj. Så det blir lite att landa, allt går i ett lite lugnare tempo. Även om det är mycket nytt och att jag absolut inte känner mig helt trygg i allt som ska göras, så är det ändå lättare på något vis. Var väldigt nervös inför att ta blodprov på bebis, tänkte att det var mer eller mindre omöjligt. Men har hittills inte bommat en enda gång (peppar peppar). Fick dessutom ett så fint meddelande av min handledare sista kvällen på veckan ?

Som att det inte är nog med all praktik… Vi har också för en vecka sedan lämnat in vår projektplan till D-uppsatsen. Vi skriver två och två och eftersom jag och tjejen jag skriver med inte bor på samma ort, så får vi kommunicera via messenger och vi skriver i ett google dokument, så vi hela tiden ser vad den andre skriver i realtid. Inte ultimat, men det enda vi har att tillgå. Hursomhelst, vi fick ihop något i alla fall. Så nu hoppas vi bara att den blir godkänd. Men det tar inte slut här, jag har också skrivit ett eget arbete som ska redovisas på ett seminarium på onsdag. Det är ett arbete där vi ska skriva om ett verkligt patientfall, beskrivande det fysiologiska förloppet under förlossning. Puh!! Det är mycket att göra och oftast är man helt slut utav bara praktiken.

Julen då? Självklart har det pyntats och bakats. Min syster var upp och hälsade på till första advent och vi hjälptes åt med ”pepparkakshuset”, som i år blev en variant på Jesu födelse.

Katten ville hemskt gärna vara med och hjälpa till ?

Började för nästan ett år sedan sticka en tröja, men av någon anledning blev den bara lagd åt sidan… Nu har jag återupptagit stickningen och ska försöka att få den färdig. Bålen var redan klar och jag har precis börjat med ena ärmen, fick härligt sällskap när jag satte mig i soffan med stickning och ljudbok. Skön avkoppling!! ☺️

Vaknade inatt av att nacken förmodligen hade legat på ett mindre fördelaktigt sätt… Nackspärr på vänstra sidan och stenhårda muskler, kappmusklerna. Svårt att somna om efter det, att hitta en position som inte gjorde ont, var typ omöjligt. Till sist somnade jag i alla fall, men drömde då som vanligt om bäbisar, förlossningar och annat barnmorskeri. Tyvärr inte mysiga, härliga drömmer, utan stressdrömmar, där man aldrig riktigt får till det… ?

Mina två senaste dagar på förlossningen har varit jättebra, i den bemärkelsen att jag förlöst barn varje dag och att jag dessutom fått börja suturera bristningar. Otroligt lärorikt och givande. Ingen av förlossningarna var PN (partus normalis), istället hade de det gemensamt att CTG-kurvorna hade sett avvikande ut bitvis. Det gör det hela mer påfrestande för en färsking som jag ? Att hela tiden ha koll och bedöma om det går tillräckligt mycket framåt för att kunna ha is i magen och inte vidta några åtgärder. Har självklart stöd av ansvarig barnmorska, samt läkare. Men jag försöker tänka så mycket som möjligt själv.

Hursomhelst, det gick jättebra för bägge bäbisarna och för mammorna ? Att jag är helt slut i både kropp och själ, är en petitess i sammanhanget.

Är nu ledig i tre dagar, men ska bulla upp inför 40-årskalas på lördag, så jag får att göra i alla fall. Hoppas dock på någon form av avslappning ändå. På söndag kör jag igång igen ?

Så var jag tillbaka på förlossningen, där jag jobbat som undersköterska under hela min sjuksköterskeutbildning. Fast nu är jag där i rollen som barnmorska, eller blivande sådan i alla fall. Jag trivs så himla bra där, har sagt det förut, men det är något speciellt med förlossningen, människorna som arbetar där, lokalerna, de blivande föräldrarna, det är magi i väggarna. Trots allt detta fantastiska, är det otroligt påfrestande att vara student där. Ett nästan konstant adrenalinpåslag, hjärnan går på högvarv för att minnas alla rutiner, greppa hela bilden och ha koll på precis allt.

Det är jätteroligt, men också skrämmande, svårt, ibland omöjligt och alldeles alldeles underbart. Har hittills hunnit med 5 förlossningar och ett kejsarsnitt. Rätt så bra på sju dagar. Idag var jag på snittet, väldigt intressant att se hur det går till. Det var ett planerat snitt, så mamman var vaken och fick sitt barn på bröstet när det var ute och vi hade konstaterat att det mådde bra.

Känslan när man kommer hem på dagarna/kvällarna är total utmattning, samtidigt som man är helt speedad och jag har jättesvårt att varva ned. Det betyder att sömnen uteblir litegrann, men är turligt nog ledig tre dagar till helgen. Ska bli skönt att få försöka koppla av lite mer sammanhängande, sista dagen kanske det funkar i alla fall.

Nu sängen. God natt!! ?

Hade igår slutsamtal, en examinerande utvärdering, tillsammans med handledare och klinisk lärare. Det blev ett telefonsamtal då min examinator finns i Uppsala. I en timme fick jag stå till svars för vad jag gjort, hur jag hade gjort det, vad jag tänkte kring det, varför jag gjort som jag gjort osv. Det finns ett formulär som vi bedöms efter, där ingår hur vi kommunicerar, hur vi utför åtgärder, vilken beredskap vi har, om vi jobbar enligt författningar och förordningar, hur vi följer upp, planerar, organiserar, jobbar etiskt och mycket mycket mer… Dessutom bedöms vi efter antal utförda moment, som jag tidigare skrivit om. Jag tar i om jag säger att det var en plågsam timme, men det var inte långt ifrån ? Examinatorn beslutar utifrån detta formulär och hur jag svarar på frågor hon ställer om jag är godkänd eller inte. I slutet av samtalet fick min handledare frågan hur hon upplevt tiden med mig och vad hon anser om mina förmågor. Hennes svar blev att hon gärna skulle vilja jobba med mig och att hon tyckte att jag låg på samma nivå som någon som skulle inskolas för att jobba. Att om jag idag skulle ta anställning på mottagningen så skulle det flyta på, jag skulle kunna jobba självständigt. Ett gott betyg!! Som gjorde gott att höra och jag blev godkänd ?

Firade såklart med att bjuda på fika!!

Måste också slå ett slag för min man, som är så himla duktig och cyklar till och från jobbet. Jag hade velat klä in hela honom i en enda stor reflexväst, men får nöja mig med en på överdelen och på ryggsäcken.