Till Ords

Kom ned till Uppsala igår igen, resan gick bra. Skönt att köra i dagsljus och på asfalt utan is och snö. Förväntar mig att hemresan imorgon ska bli lika behaglig, trots att en del av den kommer att köras i mörker. Bor denna gång i en gammal jättefin villa, det vill säga i källaren i en jättefin gammal villa. Det är fräscht och med gamla fina dörrar. En av lamporna i sovrumsdelen har jag lust att stjäla med mig hem… ?

Det finns en liten toalett och en duschkabin i ett annat rum. Värden har ställt ut massor med hänsynsfulla detaljer, som tandborste, tandkräm (om man glömt), bodylotion och scrub. Det fanns smör i kylen och en juice och ramlösa. Små saker som tecken på att det är en trevlig person som hyr ut. Så trots att det är en källare och att det inte finns ett kök, är det ett fint boende. Det är dessutom ganska nära mitt gamla boende, så det känns som att jag nästan hittar.

Dörrarna är som sagt jättefina, precis som jag gillar dem ?

Idag hade vi föreläsning om det dåliga barnet, om ett barn föds prematurt, med en känd sjukdom, eller blir akut dålig i samband med födelse. Efter lunch fick vi praktiskt träna på neo-HLR, samt hur barnborden är utformade och i vilken ordning man gör alla akuta åtgärder om barnet föds livlöst. Hemskt ändå, att om drygt ett år ska jag stå där och ta beslutet om vi måste springa ut till barnbordet, eller om barnet kommer att komma igång av sig själv. Skrämmande!! ?Känns som att det kommer att bli några ”onödiga” turer till barnbordet. Hellre det än motsatsen…

Efter skolan åkte jag förbi ica och köpte lite belöning ?

Nu ska jag plugga på inför imorgon och sedan bara slötitta på TV. Mer orkar man inte, eller inte jag i alla fall. Det är helt sjukt vad det tar på!! Pratade med en klasskompis idag och hon sade också att hon upplevde att hon fortfarande var mosig och trött från förra svängen. Jag förstår precis vad hon menar. Det var två intensiva veckor, sedan hem, våldsplugga inför tenta och sedan tillbaka och samma tempo. Tuff utbildning, men det är klart, på ett och ett halvt år ska vi bli specialister, barnmorskor. Både WOW och HUVVA ?? Men hoppas och tror att praktiken kommer att lägga mycket till rätta. När vi får jobba med händerna och använda allt vi nu lär oss i teorin i praktiken. Då ordnar det sig ☺️

Det har varit strålande solsken i flera dagar nu!! ☀️ Helt fantastiskt underbart!! Således satt jag alltså utomhus på altanen under torsdagen och krämade inför tentan vi hade i fredags.

Mina vänner hunden och katten var såklart också med, men mindre brydda i pluggeriet.

Med facit i hand hade även jag kunnat vara mindre brydd. Efter tentan var skriven blev det inläggsstorm på vår klass facebooksida. ALLA var upprörda över tentan. Den innehöll så många frågor om saker vi aldrig tagit upp överhuvudtaget, dessutom var många frågor konstigt skrivna, det vill säga, det var svårt att veta vad de riktigt syftade på. Så vi får väl se, har inte så höga förhoppningar på att få godkänt och hoppas att omtentan är bättre utformad, med mer relevanta frågor…

I onsdags kom några av mina kollegor hem till mig, det är så trevligt att träffas, saknar dem nu när jag inte är på jobbet. Det trista är att vi snart inte är kvar någon av oss. Vi var fem nya syrror som tillsammans började på gyn, samt en underläkare. Till hösten är det noll kvar… Två av oss har börjat studera, underläkaren börjar sin AT-tjänst, en har fått barn och de två som är kvar, kommer att sluta efter sommaren. Skyller till stor del på kirurgcentrums övertagande, de gör allt de kan för att personalen ska säga upp sig känns det som. Trots att de haft stora problem med att få behålla personal länge, så lär de sig inte. Jättetrist!! ?

Men vi hade i alla fall en jättemysig kväll och vi fick alla gosa med en ettmånaders bäbis ?

Avslutar med mina fina djur, de är verkligen härliga med varann. Bägge visar kärlek, fast ibland på olika sätt. Och trots att de inte borde förstå varandra, de har ju olika språk, så har trotsat barriärerna och funnit trygghet i varandra ❤️ Något vi människor borde ta lärdom av kanske…

SÅ skönt att vara hemma igen!! Tyvärr är lyckan kortvarig, redan på måndag åker jag ned till Uppsala igen… Denna gång bara för två dagar, men ändå.

Vi avslutade fredagen med först en föreläsning, sedan suturering av bristningar grad 2, det vill säga skador som även involverar muskler. Att sy är inte svårt i sig, men det kommer att ta tid att få det snyggt och utmaningen är att göra det på rätt sätt när man väl har ett riktigt underliv framför sig ? Det är ju så viktigt också, särskilt om en muskel gått sönder, då vill man ta ihop det rätt så inte kvinnan får problem senare.

Bilkörningen hem gick bra, trots snöfall nästan hela vägen och rädsla för att vägen skulle vara halkig och isig. Men hem kom jag!! Jag möttes av en glad hund och en något mer likgiltig katt, men tror och hoppas att hon var glad på insidan. På bordet stod en överraskning…

Allt man kan behöva för att återhämta sig. Cocacola med mangosmak, godis, choklad, ansiktsmasker och ansiktsscrub. Han hade också skrivit en jättefin lapp som satt klistrad på vasen ❤️

De dagar som har flutit förbi sedan jag kom hem från Uppsala har bestått av att försöka återhämta mig, jag har varit extremt trött. Som att kroppen äntligen slappnar av och då känner av hur trött den är. Vi har tyvärr tenta redan på fredag, dessutom ett grupparbete som måste påbörjas. Så den vakna tiden går åt till att få rätsida på vad vi ska kunna och att försöka få in det i huvudet… ?

Här i Umeå är det kallt och snöigt, vintern kämpar med näbbar och klor för att hålla kvar sitt dödsgrepp på oss. Men jag vet att det goda kommer att vinna, vi måste bara stå ut en liten stund till ?

Jag har varit SÅ trött idag, föreläsningen på eftermiddagen var svår att hålla sig koncentrerad till. Men klarade dagen och har, efter en dekadent middag, nu städat lägenheten och tankat bilen ?

Det finns en enda sak jag kommer att sakna med Uppsala och det är vädret och våren ☀️Jag hoppas att Umeå börjar komma ikapp, men nja, tror inte att träden börjat knoppa i alla fall…

Ikväll ska jag bara försöka vila och ta det väldigt lugnt. Då kanske jag slipper vara så slut på hemresan imorgon. Soffläge och nyheter just nu, sedan blir det Ray Donovan.

Snart börjar skolans sista dag för den här gången. Även om det är jättekul och vi lär oss jättemycket och jag känner att det är i det här jag hör hemma, så är jag SÅ glad att den här vistelsen lider mot sitt slut. Den här veckan har varit tung, det sliter att vara hemifrån, vara på alerten och att mer eller mindre aldrig känna riktig avslappning ?Att inte kunna göra de hemtama uppgifterna, där man gör saker utan att tänka, för allt går på rutin. Sedan saknar jag ju såklart alla där hemma extremt mycket. Men nu är det nära, får snart åka hem!! ?

Ikväll ska jag dammsuga lägenheten och packa in i bilen allt som jag inte behöver för att ta mig igenom sista dagen. Min resväska (läs dotterns resväska, då mamman aldrig reser och därför inte äger någon) ser ungefär ut som garderoben hemma. Kan inte påstå att ordning och reda har varit en prioritet ?

Ett fenomen här i Uppsala, som händer mig två gånger per dag, är de nedfällda bommarna vid järnvägen. Åt vilket håll jag än ska, vid vilken tid jag än ska över, så är bommarna nere och man får vänta på att tåget/tågen rusar förbi. Det måste gå ett tåg var femte minut, eller så har jag extrem otur…

Snart dags att bege sig mot Akademiska. Idag ska vi förkovra oss i CTGregistreringens värld. CTG är den övervakning man har på barnet medan det fortfarande ligger i mammans mage, den läser av barnets hjärtljud, så man får reda på puls och hur variabilitet. Sedan mäter den också värkarbete, så man ser hur ofta och hur långa värkar kvinnan har. På eftermiddagen har vi föreläsning om något som jag inte minns… ?