Till Ords

Har hunnit arbeta två dagar. Den första var helt okej, fullt på avdelningen såklart, men en del patienter var på operation, vilket betyder att det blir färre kvar hos oss. Igår däremot var ingen dans på rosor… Dagen började helt okej, men övergick sedan i kaos. Hur kan det vara så kan man ju undra. Jo, innan förmiddagsronden pysslar man på med det som normalt görs alla dagar. Läser på, träffar patienterna, frågar hur de har det, tar kontroller, tittar på opsår, insticksställen osv. Man delar medicin och går ut med det. Detta görs under en och en halv timme ungefär, förutsatt att ingen har extra ont, eller mår dåligt av någon annan anledning. Läkarna har, under samma tid, kommit på massa saker som ska göras med patienterna under dagen. Epiduralbedövningar som ska avvecklas, undersökningar som ska göras, byte till ett specifikt märke av kompressionslindor (som för övrigt inte existerar på hela sjukhuset…), patienter som ska hem, men som först behöver instruktioner kring hur de ska ta sin innohepspruta och sköta sin KAD + att de helst ska hem så fort som möjligt eftersom det är platsbrist på hela sjukhuset.

Nu låter det som att jag är irriterad på läkarna, det är jag absolut inte. De gör sitt jobb och de gör det bra. Problemet är att vi är för få sjuksköterskor som ska utföra sysslorna och helst utföra allihop samtidigt. Som igår, när två patienter samtidigt skulle till operation (akuta operationer) och personalen på op vill att en sjuksköterska ska vara med vid lämning av patient. Detta betyder att en ensam sjuksköterska blir kvar att ta hand om hela avdelningen. Ibland går det snabbt att lämna av patienterna, ibland behöver man stanna en stund för att hjälpa till, vilket betyder att när man väl kommer tillbaka till avdelningen, så måste man jobba igen den tid man har förlorat när man var borta.

Färdigklagat, jag trivs med mitt jobb faktiskt. Det känns bara övermäktigt vissa dagar… ?

Innan semestern var slut hann vi dock med några mysiga utflykter. Bland annat en ut i skogen. Filt, festis, kakor och bullar!! Sedan hittade vi ett så vackert träd ❤️

Värmeböljan är ett minne blott, nu är det höstvindar och mössa som gäller. Snacka om omställning… ? Men det var faktiskt nästan outhärdligt att springa i 30 graders värme ?

Tänkte att jag skulle avsluta med något positivt om vården eftersom jag klagade så mycket. Vi hade en patient, innan jag gick på semester. Patienten gjorde en stor operation och var hos oss ganska länge. Jag hade hand om patienten mycket. När jag kom tillbaks på jobbet i måndags, såg jag att någon hade skrivit ut patientens insändare. Härlig läsning ändå!! Trots att vi känner oss stressade ibland kanske det är så att vi ändå gör ett helt okej jobb ☺️

Nu är det varmt, på riktigt skitvarmt ?Sommaren har slagit till med besked. Det är superhärligt, men om jag ska klaga på någonting så är det värmen inomhus. Den är tyvärr olidlig… Tror inte våra svenska hus är byggda för dessa extremt varma sommardagar. De byggdes för att behålla värmen och hålla kylan ute, vilket medför att det, som sagt, blir olidligt inne. Att sova kan man glömma, man bara snurrar runt och försöker hitta en plätt som kan kyla en lite, när man inte hittar någon, fortsätter man att snurra runt och så pågår det hela natten… Men dagarna, oj så fantastiska de är!!

Häromdagen åkte vi till Tegsborg och köpte med oss kaffe och fikabröd och satte oss på en filt i en park vid älven. Verkligen inget märkvärdigt, den enklaste av utflykter, men så himla mysigt ☺️

Att vara ute och löpa nu när det är så varmt tar på kan jag säga. Det går nästan inte om man inte är uppe med tuppen, innan solen står för högt, då får man lite skugga av skogen runtomkring. Och jag är ju en morgontränare, jag vill ”göra bort” träningen direkt på morgonen, för på kvällen vill jag bara slappa. Så vissa dagar har jag vackert fått svettats… Det blir mycket vattendrickande efteråt.

Jag och min dotter har kommit igång med övningskörningen igen. Vi kör en egen intensivkurs och det går bättre och bättre. Det hon behöver nu är mängdträning och att backa en hel dag ?

Dags att bege sig ut i solen och värmen!! ☀️

Några fina sommardagar har det ändå varit, även om vädret nu är mer höstlikt än sommarvarmt… Men i slutet av förra veckan bjöds det på riktig sommar en liten stund och då är det bara att passa på, för man vet aldrig när det försvinner. Vi bestämde oss för att grilla, det hör ju sommaren till. Sagt och gjort, vi inhandlade två fina köttbitar och färskpotatis. Potatisen gjorde vi i ugnen tillsammans med smör, salt och hemmagjord timjan. Doftade ljuvligt!! Köttet kryddades endast med salt och peppar, men fick efter tillagning ett örtsmör över sig, som sakta fick smälta och tillföra doft och smak.

Jag njöt i hammocken medan potatisen gjorde sig själv i ugnen och köttet tillagades av min man. Sämre kan man ha det. Jag hade gärna ätit i hammocken också, men just mat som intas med kniv och gaffel, är svåräten utan att ha ett bord att ställa tallriken på, så det fick bli i utemöblerna på altanen istället. Helt okej det också ☺️

Första semesterveckan börjar gå mot sitt slut… Fort har det gått och det känns som att jag inte hunnit med att vila upp mig alls. Vi har grejat på, inte gjort något särskilt egentligen, men bara att man varit igång hela dagarna utan att lata sig, gör att det känns som att vilan har lyst med sin frånvaro. Så idag ska jag ha en vilodag. Ingen löpning, ingen träning, bara sköna promenader och resten av tiden ska kroppen och knoppen få vila ☺️

Detta beror lite på gårdagen. Vi tog en dagsutflykt till Ekträsk, svärföräldrarnas familjestuga. Det har varit helt stopp i avloppet, så de har varit tvungna att gräva upp de gamla rören och lägga dit nya. Nu var det dags för allt det uppgrävda att åter förenas med underjorden. Det är ett tungt arbete, men vi tog många pauser för att dricka och för att få sträcka ut ryggarna. Känns bra att få hjälpa till, men det känns också i ryggen och kroppen idag… ?

Det är dessutom jättemycket mygg och knott där, så jag är biten från topp till tå ?

När vi inte orkade gräva längre, plockade vi ihop oss i bilen och började färden hemåt. Vi stannade dock i Vindeln, i Kvarn och fick uppleva vattnets kraft, mäktighet och skönhet. Med skräckblandad förtjusning stod vi nära forsen och beskådade dess skoningslösa kraft. Ingen av oss hade tidigare varit där, trots att det ligger så nära. Absolut ett ställe vi kommer att återbesöka för att se mer av det. Nu var klockan så sent, vi var hungriga och trötta. Men nästa gång ska vi gå broarna runt, fika och upptäcka allt vackert runtomkring ?

Här hemma är det vackert också, fast på ett mer stillsamt sätt. Åkrarna, skogarna, vår trädgård. Alla mina favoritställen. För någon vecka sedan tog jag bilder på slätten. En underbart solig morgon. Det var söndag, jag skulle jobba ett dagpass och jag var ute med hunden klockan fem på morgonen. Jag var alltså helt ensam, endast fåglarna och någon kossa var vaken. Fantastiskt!! ?

Nu ska jag ta tag i min slappardag. Håller tummarna för att vädret håller i sig hela dagen, det är soligt just nu i alla fall. I så fall ser jag framför mig hur vi sitter i hammocken i eftermiddag och bara pratar och myser, kanske med några godisar, glass, eller jordgubbar. Så får det bli ?

Efter slutspurtens fyra intensiva, stressiga pass, välkomnar jag en efterlängtad semester. Jag hävdar fortfarande att jag verkligen trivs med mitt jobb, det är för det allra mesta kul att gå till jobbet. Men de sista dagarna har varit rätt brutala. Väldigt sjuka patienter, jourfall, administrering av antibiotika, vätskedropp och näringsdropp, en telefon som ringer hela tiden, förbereda och skjutsa patienter till röntgen, IR-lab eller operation ? I sanningens namn ska sägas att gårdagkvällen, mitt sista pass, var helt okej. Jag kunde skicka hem två av mina patienter. Men min kollega hade jättemycket på sin sida, så det blev att jag sträckte ut en hand till henne istället för att underlätta och göra så att hon hann med allt som skulle göras.

Att vi sjuksköterskor har för mycket att göra, får för lite betalt osv är något man kan läsa om varje dag känns det som. Jag är en sådan person som oftast tycker om när det är mycket att göra, när det går i ett. MEN, när det är så mycket att inget någonsin blir klart, de dagar/kvällar man bara gör det mest akuta, för det är allt man hinner med, då är det inte roligt. Dessa pass hinner man inte heller ta en kaffe eller äta. I längden blir det ohållbart och allt skulle kunna lösas om vi hade haft en extra sjuksköterska per pass. Någon som går som resurs och hjälper oss att släcka bränderna, så även de lite piggare patienterna får den hjälp och omsorg de behöver och förtjänar. Samt att vi då kanske skulle kunna få sitta 15 minuter under ett pass och hinna dricka lite och få i oss lite mat. Just nu är det tyvärr inte så, så vi kämpar på och de allra flesta dagar tycker jag ändå att man går hem och känner sig någorlunda nöjd med sin insats, men tyvärr är det de dagar när man inte hunnit med, när man känt sig otillräcklig, som hänger kvar och följer med en hem… och det är svårt att bli kvitt den gnagande känslan av att man borde ha gjort mer, trots att man under drygt nio timmar inte suttit, ätit eller druckit ?

Nu är det dock SEMESTER!!!! Tre veckor av ledighet. Håller tummarna för att vädret blir bättre och att den riktiga sommarvärmen och det soliga vädret nu ska infinna sig. Helt okej att det är dåligt väder idag, då kan man med gott samvete lägga sig i soffan, sätta på en bra serie och kanske till och med somna en stund ☺️